Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då hon på aftonen hörde resvagnen köra fram för
den stora trappan, då hon hörde bullret af steg, som från
alla husets kanter skyndade mot vestibulen, då hon till slut
hörde Louis’ egen klangfulla, befallande röst — då kunde
hon ej stanna i sitt rum längre. I hast reste hon sig upp
från bädden, där hon vaken hvilat, och utan att tänka på
sitt oordnade, förgråtna utseende, öppnade hon dörren och
ilade utför trapporna.
Louis de Châteauneuf ryckte till, när han strax, öfverst
på trappan, såg hennes hvita klädning; med en omedvetet
spejande blick på tjänstfolket vände han sig raskt om. Så
gick han beslutsamt emot henne och mötte henne på halfva
trappan.
Ljuset från vestibulen föll blott svagt dit upp, och de
voro så godt som allena. 1 tjänarnas åsyn kysste han halft
knäböjande den hand hon räckte honom.
»Louis,» hviskade hon med handen för ögonen, »förlåt
mig, glöm migl»
Han såg upp, och i det dunkla ljuset möttes deras
ögon. Aldrig glömde Edmée hans stolta, sorgsna blick.
»Kan jag väl förlåta? Med skam tvingas jag att fly
och lämna min ära i sticket. Jag föraktar mig själf — och
dock, jag har intet val! Du har låtit mig upplefva
ögonblick, som äro bittrare för en man än döden. Säg, att det
är hopp, att du själf vill kämpa — och jag stannar ännu
och trotsar allt. Denna fega, vanärande flykt från all kamp
är värre än något annat.»
Hon vände sig bort och drog sin hand ur hans. »Där
är intet hopp, Louis,» sade hon fast och stilla. »Res
med Gud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
