- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
111

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en roll, som jag aldrig hade tilltrott mig själf, och som
blott illa passar mig. Nu skall du höra mig.»

Hon såg upp. Det var en varm, fuktig glans i hennes
ögon, och de vackra läpparna skälfde som ett barns, färdigt
till gråt. Med en förtjusande rörelse, blyg och öm, böjde
bon sig ned öfver honom och lade långsamt, smekande, ett
finger öfver hans läppar.

Deras ögon möttes — leende, vältaliga. Han reste sig
raskt upp och satte sig på löjbänken vid hennes sida.

»Edmée,» hviskade han hastigt och lågt, i det han
grep bägge hennes händer. »Detta är ju blott att spilla tid 1
Tiden är så kort — i morgon kan kriget begynna på nytt,
jag kan bli tvungen att lämna Frankrike. Du vet, att jag
älskar dig, och jag vet, att du älskar mig. Du är stolt nog
att icke en gång försöka att neka. Jag vet också, att andra
män kunna bjuda dig en bättre och ärofullare ställning, än
jag för ögonblicket är i stånd till — bunden som jag nu är
till händer och fötter.» — Det flög en skugga öfver hans
ansikte och han sänkte hufvudet djupare öfver hennes
händer. — »Men haf blott tålamod, låt mig blott få det värsta
arbetet från halsen, och låt min ställning få tid att bli en
smula mindre farlig och utsatt än nu — det måste den,
förstår du, innan jag utan fara törs sysselsätta mig med mina
egna husliga förhållanden — och jag lofvar dig, att ingen
kvinna i världen skall bli hedrad, så ärad som du. Vågar
du? Du måste besluta dig nu — blindt anförtro mig din
framtid, jag svarar för den med min ära och med mitt lif.
Tvekar du, törs du inte nu — ja, så måste vi gå hvar åt sitt
håll för beständigt! Denna halfhet är min natur allt för
vidrig. I flera månader har jag med ord och handling friat
till dig, Edmée — nu eller aldrig måste du ge mig min lön.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free