Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här och agerade förkläde för er och Mademoiselle de La
Feuilladel»
»Det är alltså ni, Mademoiselle, som...» — Han vände
sig om och såg på henne.
»Monsieur de Beurharnais gör sin kur!» — Hon böjde
graciöst, mockant tackande, sitt hufvud. — »General — han
förlorar sin tidl»
»Min stackars Eugène!» — Förste Konsuln skrattade.
Han tog sans façon Edmées arm och lade under sin, Madame
Junot gick efter med Eugène. — »Och ändå kan det icke
nekas, att han är en vacker gosse.»
»Ni är vackrare, general!» — Det är omöjligt att återge
den skälmska innerlighet, den öppna, smickrande beundran
hon lade i sin stämma. Och med kärlekens ljufva, tanklösa
dristighet tryckte hon ett ögonblick hans arm intill sitt runda,
unga bröst. Han kunde känna hjärtat klappa under det
lätta tyget.
»Edmée,» mumlade han, »hör du — du skall...» —
Hans stämma kväfdes i den bölja af våldsam lidelse, som
steg i honom.
Hon var blott obetydligt mindre än han. Ett
ögonblick lutade hon blixtsnabbt sitt hufvud intill hans — hennes
hår och kind rörde vid hans ansikte. Hon svarade intet
Madame Bonaparte var mycket vänlig mot Edmée.
Hon ville ha henne bredvid sig vid bordet och talade nästan
oafbrutet med henne — om Caulaincourts och Rastignacs
och andra gemensamma bekanta från Faubourg St. Germain.
En gång förde hon samtalet öfver på Louis de Châteauneuf,
och lät med leende diskretion förstå, att hon visste, att han
var bestämd till hennes brudgum. Edmée svarade på allt,
småleende, säker, fullständigt oberörd. Hennes unga, berusande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
