Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edmée rodnade djupt — hon vågade icke lyfta ögonen
från golfvet. Men stilla, behagfullt, med högburet hufvud,
trädde hon fram ur gruppen och ställde sig vid Förste
Konsulns sida. Med bägge händer tog hon den hand, han
räckte henne, och lade den mot sitt hjärta. Det slog
stormmarsch; Bonaparte smålog under de sänkta ögonlocken och
räckte zigenerskan sin andra hand.
»Nå, Madame, se så, om ni kan läsa mitt öde. Det
har för resten ännu aldrig varit starkare än min vilja,»
till-lade han öfvermodigt, med en blick på Edmée.
Joséphine hade blifvit mycket blek. Hon smålog tvunget,
med tätt sammanpressade läppar och fläktade sig med
solfjädern. Hortense stödde sig mot moderns stol med ena
armen om hennes hals. Men Eugène stod på andra sidan
om Förste Konsuln och följde intresserad spådomen.
»Politiska förutsägelser undanber jag mig,» afbröt
Bonaparte hastigt sibyllan, då hon såg upp och skulle till
att tala. Hon böjde sig ned igen.
»Jag ser en lång lifslinje, lycka, ära, kärlek...»
Han ryckte hastigt handen till sig. — »Tack! Nu vet
jag allt, hvad jag vill veta. Det är bra, och det är nog.»
Han vände sig till Mademoiselle de La Feuillade, som
hade släppt hans hand.
»Tillåt mig att tacka er, Mademoiselle. Ert unga,
oskyldiga hjärtas slag har utan tvifvel dräpt det onda i mitt
öde. Nu kan jag ju ha lof att se en strålande framtid i
möte — inte sant?»
Edmée smålog under hans menande blick och drog sig
tillbaka med en lätt reverens. — »Jag antar, herr general, »
parerade hon skickligt, »att ni själf afgjorde, hvilken framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
