Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Feydeauteatern tillsammans med Caseaux’ för att se
Ma-dame de St. Aubin i ett nytt stycke, men då Madame de
Chåteauneuf sände in och bad henne göra sig i ordning,
lät hon svara, att hon var trött sedan frukosten i Tuileriema
och icke orkade mera. Ett ögonblick hade hon i sin ångest
tänkt på att följa med — men hvad kunde det tjäna till?
Blott väcka hans missnöje, och det var hon i sitt innersta
hjärta tusen gånger mera rädd för än detta farliga,
underbara obekanta, som hon visste skulle träda in i hennes lif
på samma gång som han — ensam, stark — trädde in öfver
hennes tröskel. Hon hörde sin fasters vagn rulla öfver
gården. Sedan dess — det var länge sedan — hade hon
suttit, som hon satt nu, orörlig, väntande.
Alla vaxljusen i den stora kronan öfver hennes hufvud
voro tända — de brände stilla i rummets varma, rena luft.
Pendylen på kamingesimsen mellan de femarmade
ljussta-karne slog elfva — långsamt med späda, fint silfverklingande
slag. Det gick en lätt skälfning genom henne, men hon
rörde sig icke.
Plötsligt gick dörren upp bakom henne — hon hörde
den låsas igen, försiktigt, men brådskande. Därpå ett par
hastiga, bestämda steg öfver golfvet, och hon kände sig
bakifrån gripen om hufvudet af ett par starka, kalla händer.
»Ändt ligen!» hviskade han.
Hon svarade intet, hon gjorde icke motstånd — han
var hennes herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
