- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
129

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bar hon nu en toalett, som minst af allt ägnade sig för
promenader en vinterafton — en robe af Valenciennesspetsar
ofvanpå en ljusgrön underklädning, och öfver pannan ett
diadem af smaragder och pärlor.

Hon drog klädningen upp framtill och såg ned på sina
skor, de voro genomvåta och fläckiga. Ännu hördes
stämmorna lika ifriga därinne — det kunde vara länge 1 Hon
började gå fram och tillbaka på golfvet — stampade en
smula för att hålla värme i sina stackars våta, förfrusna
fötter. Till slut kunde hon ej uthärda längre, klockan var
ej mer än tre kvart på tolf, hon kröp ihop i den stora
stolen vid kaminen, tog skor och strumpor af och drog
fotterna upp under sina kjolar. Medan hon satt så, smög
dagens trötthet sig öfver henne, och lullad af det otydliga
bullret af rösterna, som stego och sjönko därinne, föll hon
efter ett par minuter i sömn.

Hon sof redan så hårdt, att hon icke märkte det, då
dörren en liten stund därefter öppnades, och Förste Konsuln
åtföljd af Duroc, hastigt kom in.

I samma ögonblick Bonaparte trädde öfver tröskeln,
såg han henne. Han vände sig hastigt om, som för att slå
dörren igen för Duroc, men det var för sent — han hade
redan både sett och känt igen henne.

Som ett trött barn, med handen under kinden, satt hon
uppkrupen i stolen — den ena bara foten hängde nedanför
kjortelfållen. 1 sin lätta, fina dräkt med det uddiga,
kron-Iiknande diademet om pannan, närmast belyst af det röda
eldskenet, liknade hon en sagornas prinsessa, som gått vilse
i vinternatten och förirrat sig hit.

De båda männen stodo ett ögonblick stilla framför
henne. Så vände Bonaparte litet på hufvudet och såg från

9. — Förste konsuln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free