- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
143

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men, Mademoiselle de La Feuillade befinner sig icke
väl . . .»

»Jo, ack jol» — Edmée tvang sig till att småle. —
»Det är blott förskräckelsen. Det går öfver, när jag bara
kommer ut.»

Utanför Tuileriema höll redan en hel rad vagnar, och
när de genom trappan i Florapaviljongen blifvit införda i
Madame Bonapartes våning, funno de den alldeles full af
folk. Där voro konsulerna, minístrame och deras damer,
Junots, Mortiers, och flera af husets personliga vänner. Man
hade låtit servera té — som på en vanlig afton efter operan

— och sällskapet, som hade samlat sig i grupper omkring
Madame Bonaparte och Förste Konsuln, diskuterade häftigt
den förfarliga händelsen.

Madame Bonaparte var alldeles öfver sig gifven, nästan
förkrossad. Omgifven af flakoner och luktsalter, satt hon
inkrupen i ett soffhörn, sammanfallen, nedböjd, med ett
utseende så förstördt, att hon förekom tio år äldre än vanligt.
Hennes vänner hade slagit krets omkring henne, och där
var ingen ände på beskärmelser och beklaganden. Hon såg
knappt på Mademoiselle de La Feuillade, när denna hälsade
på henne och framförde fasterns hälsning. Hon satt med
halfslutna ögon och vaggade rysande fram och tillbaka.
Ibland öfverfölls hon af nervös gråt.

Strax Edmée trädde in i rummet, hade hennes blick
sökt Förste Konsuln. Där stod han borta vid kaminen,
med händerna på ryggen som vanligt, och talade ifrigt med
en herre, som hon icke kände. Så fort hon kunde, drog
hon sig ditåt. Hon väntade blyg tillfälle att få hälsa på
honom. Nu stod hon nästan helt bakom honom, så att hon
kunde uppfånga hvart ord de talade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free