- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
144

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, jag,» sade den herrn, som hon icke kände — en
mager, nästan skelettaktig man med sluga, skarpa ögon —
»jag går icke ifrån min mening, att det är folk besoldadt
af Pitt och pretendenten...»

»Seså, Fouchél Håll då upp med det pratet om era
ro jalister,» utropade Bonaparte häftigt. »Vilja de nödvändigt
göra attentater, skulle de väl först söka röja er ur vägen,
som har så många synder mot dem på ert samvete 1 Nej,
jag vet, hvar uslingarne äro att finna — det är bland era
egna gamla stallbröder, i jakobinemas generalstab. Dessa
nidingar — lönnmördarne från den 2 september, de, som
satt i scen den 31 maj och Prairial — jag har alltid haut
dem, nu skall jag veta att straffa dem... Fouché* — han
vände sig till de omkringstående — »skall icke försöka att
vilseleda mig; här är hvarken tal om chouaner, emigranter,
präster eller adelsmän — jag känner skurkarne, jag har
alltid haft ett vaksamt öga på dem. Tänk blott på den 18
Vendémiaire! Tänk på Chevaliers kruttunna och historierna

o

i Brumaire ! Behöfvas flere bevis ?... A, ingen skall tro,
att jag är rädd för att taga ansvaret på mig, nu då det
gäller att döma dem! Vilja representanterna för den nation,
som jag dagligen vågar lif och hälsa för, inte stå mig bi,
så skall jag nog veta att hjälpa mig själf. Så länge jag
lefver, fruktar jag icke för, att någon skall våga att ställa
mig till ansvar för mina handlingar. Faller jag — så äro
de förlorade allesammans! För sin egen skull borde de
söka stöd i en lag...»

Han vände sig om och såg plötsligt Edmée bakom
sig. Deras ögon möttes. Hon var blek som marmor i
sin blåa dräkt, men hennes ögon vora klara och hon
darrade icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free