- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
167

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hennes kabinett innanför sängkammaren stod genom en
trappa i direkt förbindelse med stora salongen och galleriet
i rez-de-chausséen. På motsatta sidan af vestibulen — alltså
rakt under gästrummen — lågo på nedra botten Förste
Konsulns rum. Arbetskabinettet gränsade omedelbart till
hans egen lilla privata trädgård och stod i förbindelse
därmed genom en liten öfver vallgrafven ledande bro, om
sommaren öfvertäckt med väf, så att den bildade liksom ett tält.
I allmänhet lät han flytta sitt skrifbord ut på bron och
arbetade timvis i fria luften.

Frukosten var alltid bestämd till klockan half elfva; i den
deltogo blott damer, liksom i Tuilerierna. För resten var det
nästan mest damer, som voro liggande gäster på Malmaison.
Herrarne kommo i allmänhet blott dit ut till middagen —
ridande eller åkande från Paris — och återvände vanligen
vid midnatt, hvar till sin post eller sitt arbete. Förste
Konsuln själf visade sig sällan före sex, då man åt middag.
Middagen, och aftontimmarne efter den, var den tid, då man
egentligen lefde på Malmaison. 1 allmänhet långleddes de
unga damerna en smula på förmiddagen; Madame Bonaparte
hade ofta migraine, Hortense målade eller spelade, de öfriga
skötte sin korrespondens, sitt tapisseri, lärde sina roller till
societetsspektaklen, konfererade med sina kammarjungfrur
och modister eller drefvo omkring i parken med en roman
af Madame Cottin eller Madame de Genlis för att få tiden
till klockan sex att gå. Men då — då fick man också
ersättning 1 Genom den långa platanalléen, som från
landsvägen förde upp till slottsgården, kommo de i sina små
snabba kabrioletter, eller ridande två och två i sällskap —
alla de unga äkta männen, beundrarne och vännerna. Och
midtför den stora trappan, där de unga damerna (de voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free