- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
174

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

provinsen, från Konventet och Direktorietiden, och ville nu
icke hålla upp igen. Förste Konsuln satt med båda armarae
på duken och smålog road, på sitt tysta sätt; de öfriga
skrattade af full hals. Till slut reste värden sig upp ock sträckte
på sig.

»Det blir för sent att leka något i afton,» sade han
med en blick på himlen. »Låt oss få en smula musik —
eller hur, Hortense?»

Mademoiselle de Beauharnais gjorde tecken till en lakej
att hämta hennes harpa från galleriet. Med kaffekopparne
i hand lägrade sig sällskapet omkring henne på
trädgårdsstolar och i gräset, som för resten började bli fuktigt. Det
skymde nu också mer och mer.

Edmée hade en djup beundran för Hortenses talang —
hon, som själf var helt och hållet utan den sortens
fullkomligheter. Hon satte sig på något afstånd under ett träd
och hörde andäktigt på. Vid middagen hade hon skrattat
som den gladaste af de glada — detta sorglösa, en smula
frivola, men alltid friska och intelligenta skratt, som Förste
Konsuln på sitt hasarderade och oregelmässiga språk brukade
kalla »klang af Frankrike». Nu medan romansens toner,
ackompagnerade af de späda harpoackorden, blidt vibrerade
genom den skumma, milda kvällen, vaggades också hon
småningom in i den sentimentala stämning, som efterhand
bemäktigade sig hela sällskapet. När Hortense ändtligen
tystnade och sköt harpan ifrån sig, talade gästerna, som nyss
förut nästan legat dubbla af skratt öfver den gamle
ungkarlens Languedoc-historier, med dämpad stämma två och
två om Ossians poesi och Cimarosas musik. Madame
Bernadotte, som var den mest romantiska af dem alla, tiggde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free