- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
176

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbi. »Och inne i den trekanten, kan ni tänka er — ett
öga, ett eldrödt öga ...»

Rapp såg sig högtidligt, triumferande omkring.
Damerna skreko till och ryste.

»Och det där flyttade sig på väggen jämt — jämt —
upp och ned — riktigt dansade framför mig ...»

Här kunde Junot icke bärga sig längre. Han brast ut
i gapskratt. Eugène och de andra stämde i.

»Herre gud — han hade naturligtvis druckit för mycket
af det heta, orientaliska vinet! Hvem har ej sett röda
prickar, som flytta sig på en tältvägg?»

»Ja, jag har sett själfva väggarna flytta sig!» — En
ny skrattsalfva.

Nu blef det Rapp för mycket — han nekade värdigt
att fortsätta historien. Damerna togo hans parti och voro
indignerade på det öfvernaturligas vägnar. Junot, som
beständigt var en af de mest klentrogne, föreslog — med en
häntydning på en för icke så länge sedan utkommen
parodi på de moderna spökromanerna — att de ju alle
sammans kunde gå upp i »västra tornet» och försöka få
fatt i några spöken. Slottet hette väl icke »Malmaison»

— mala mansio — för intet. För att vara någorlunda
respektabelt måste det verkligen ha sig ett husspöke. Madame
Bonaparte, som förstod att inrätta allt så förträffligt och
tidsenligt, hade förmodligen icke heller underlåtit att anskaffa
detta oumbärliga inventarium till ett slott o. s. v. o. s. v.

Medan de sålunda höllo på att prata och skämta öfver
Rapps tarfliga och misslyckade spökhistoria, som icke ens
fick något slut, var Edmée den enda, som — därför att
hon oupphörligt följde honom med ögonen — hade märkt,
att Förste Konsuln sakta, från platsen där de sutto, gick in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free