- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
177

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i sin egen privata trädgård och därifrån förmodligen in i
sitt arbetsrum, ty han kom icke mer igen. Nu var det
helt mörkt, och Madame Bonaparte föreslog på sitt alltid
förekommande och älskvärda sätt, att man skulle gå in i
salongen, höra litet gladare musik och dansa bort
spökhistorierna.

Sällskapet spridde sig i biljardsalen, i salongen och
galleriet. Tjänarna hade redan tändt alla ljus. Madame de
La Valette satte sig till spinetten och spelade en kontradans.

Paren togo plats på det långa, glatta golfvet, lysande
blankt i skenet från kronor och lampetter — herrar och
damer på hvar sin sida. Caroline Murat stod öfverst uppe,
därefter Hortense och de andra damerna — hand i hand;
alla barhalsade, bararmade, med rosengirlander eller
guld-bandeletter på håret, med de högvristade fotterna sträckta i
silkesskoma och armarne lyfta, med sirligt böjda handleder.
Midt emot dem bildade kavaljererna en liknande kedja. De
glänsande stöflarae, som, med dinglande, gyllene tofsar, gingo
upp i spets öfver knäet, eller med breda, gula kragar, hvilka
vekos ned nästan ända till ankeln, stodo taktfast framsträckta
midt emot silkesskorna; de blänkande epåletterna strålade i
en lång, jämn rad öfver uniformernas lifliga, röda, blå och
hvita färger. Dansen gled fram, tur efter tur; paren
förenades och skildes åt; där var sorl af prat och skratt,
korseld af blickar från leende blå och bruna Ögon, när Förste
Konsuln — stilla, som han gått — kom in igen.

Mademoiselle de La Feuillade dansade med Eugène de
Beauharnais. De hade nyss intagit sina platser till en ny
dans, och hon stod med ryggen mot dörren, så att hon
hvarken såg eller hörde Bonaparte komina. Hon blef upp-

12. — Förste konsuln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free