- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
181

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om likgiltiga ting, han till och med skämtade med ett par
af damerna, men skuggan i hans blick var lika mörk.

Han lät Gdmée gå med de andra, utan att ge henne
något tecken, att de senare skulle mötas. Förtviflad och
förstämd kom hon upp på sitt rum.

Hon öppnade dörren till den lilla, mörka trappan i
muren och kunde då höra, hur ban gick därnere i
biblioteket, fram och tillbaka — ut på bron och i trädgården —
in igen. Nej, hon kunde icke uthärda längre. Han fick
bli så ond ban ville, men hon måste se honom.

Ännu hade hon icke ens börjat att kläda af sig. I
hast gaf hon Valentine befallning att rigla dörrarna utåt
korridoren och trefvade sig med klappande hjärta nedför
den branta, obekväma trappan. Annars vågade hon aldrig
störa honom vid hans arbete — det var han, som alltid
kom till henne — men nu i afton ville hon taga mod
till sig.

Utanför dörren stannade hon och lyssnade — hon hörde
honom icke. Så öppnade hon sakta och trädde in.

Han stod böjd öfver sitt arbetsbord midt i rummet,
med bägge armbågarne på bordet och hufvudet stödt mot
händerna, i det han ifrigt granskade en stor karta. Dörren
till trädgården var öppen, och trots den milda augustiaftonen
brann en stor brasa i kaminen. Edmée såg sig om; plötsligt
föll det henne in, hur dumdristigt hon burit sig åt. Hon
visste, att Bourrienne oftast arbetade tillsammans med
honom om nätterna, det var rent af en händelse, att han ej
var här i afton. Sakta, med klappande hjärta — hon, som
annars var så hänsynslöst modig, blef feg under en
förebrående blick från hans ögon — gick hon fram till bordet.
Han såg upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free