Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du här.» — Hans röst var frånvarande. Plötsligt såg
han sig om och gick bort och riglade alla dörrarna. — »Men,
Edmée, hvad faller dig in?» sade han missnöjd.
Hon tog blygt hans band, och i det hon förde den
till sina läppar, mumlade bon bönfallande, som ett skrämdt
barn:
o
»A, jag ber dig, låt mig få vara hos dig i Hatt. Jag
får ingen ro annars. Jag skall sitta så tyst som en råtta
därborta i vrån, inte säga ett ord, om du vill, men låt mig
blott få vara i din närhet.»
Han lade bägge armame på hennes skuldror, såg
pröf-vande på henne med sin skarpa, fasta blick, och, i det han
höll henne ut ifrån sig, sade han:
»Du är då en äkta kvinna!»
»Som älskar,» hviskade hon. Och med en böjning
till sidan strök hon smekande kinden mot hans hand, som
ännu hvilade på hennes bara skuldra. Hon stödde bägge
händerna mot hans bröst ocb såg upp på honom:
»Vill du så låta mig vara här i natt?...»
Han smålog. För första gången på flera timmar såg
hon åter detta ljusa, ömma leende, som alltid annars plägade
hälsa henne, ocb med ett halfkväfdt, utrop af glädje kastade
hon sig handlöst intill honom.
o
»A, kvinnorna äro dock lyckliga?» — Han strök hennes
hår och talade sakta, liksom för sig själf. — »De veta inte,
hvad dådlust ocb äregirighet och arbetskval vill säga. Blott
du har mig, så är du nöjd.»
»Nöjd?» ... Hon böjde nacken tillbaka, och med
slutna ögon och ett leende så hemlighetsfullt strålande, så
sublimt i sin fanatiska hängifvenhet, att han, som såg det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
