- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
184

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kom, Edmée. Du har rätt. Så länge lifvet, lifvets
arbete och möjligheter ännu äro våra, så är det egentligen
ingen nöd.»

De gingo ett par slag fram och tillbaka genom det
stora rummet — tysta — han höll armen om hennes skuldra.
Och på uttrycket i hans ansikte kunde hon se, hur han
småningom föll tillbaka i sina förra tankar.

Plötsligt begynte han att tala — i början stilla,
långsamt, liksom hade tankarna svårt att klara sig i ord, därpå
hastigare, högre, tills hans tal var som en brusande,
lidelsefull ström af ord, och hans ungdoms mäktiga luftslott —
Alexanderståget till Indien — reste sig ännu en gång för
deras själ: praktfullt, skimrande färgrikt, logiskt fast i sin
inre byggnad, vidsträckt som en himlahvälfning, oändligt i
sina perspektiver. Han talade länge; plötsligt tystnade han
lika tvärt, som han börjat.

»Hvarför skall nu denna motgång nå mig — nu, när
världen börjar bli stor för mina ögon, när lifvet genom dig
har fått andra och rikare farger? Det är ett dåligt varsel
för min mannaålder, detta bekymmer för Egypten.»

Och liksom gripen af en tanke slog han hastigt,
ovillkorligt, korsets tecken för sig.

Han gick nervöst ett par gånger fram och tillbaka med
sänkt hufvud och hakan mot bröstet. Så rätade han pä
sig, stampade häftigt med foten i golfvet ett par gånger
och stannade tvärt framför dörren, som förde in till
konseljsalen. I dörrfälten voro målade två hjälmar och inunder
underskriften: Grec—Chevaleresque.

Han stod ett ögonblick stilla; vände sig så raskt om
på klacken och gick fram till Edmée, som sjunkit ned på
soffan vid väggen och satt och följde honom med ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free