- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
193

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Känner du henne? Hvem är det?» — Madame Junot
ryckte lätt sin man i ärmen.

»Det är Pauline — ’Bellilote’1 Du vet nog, vår lilla
suverän i Orienten.» — Och han skrattade.

Edmée hade hört både frågan och svaret, hon förstod
strax, hvem som menades. Hon kände, att hon rodnade,
och för att dölja det, satte hon genast lorgnetten för ögonen
och vände sig åt andra hållet. Så pass hemmastadd var hon
naturligtvis i de sista årens skandalkrönika, att hon ofta
nog hört talas om Madame Pauline Fourés — Bonaparte
själf hade till och med ett par gånger lösligt häntydt på
henne och deras förhållande i Egypten: den enda liaison,
han någonsin offentligt vidkänt sig. Men för resten hade
hon icke tänkt vidare på henne; hon slöt till, att hon
närmast måste ha varit en vacker, kokett, men mycket tarflig
liten fru, som genom sin franska glädtighet och sin smula
europeiska elegans gjort furore i Kairo och på det viset
dragit general Bonaparte liksom flera andra unga officerare
till sig. Nu såg hon plötsligt för sig en förtjusande, frisk
blondin med ett godlynt, kokett leende och ett par, något
banala, men stora och strålande blå ögon, graciöst insvept i
en präktig hvit cachemirsschal.

Under återstående delen af föreställningen glömde hon
både Orestes och »Andromaque» för att ge akt på damen i
sidologen. Hvarför är hon i Paris? frågade hon sig själf
med en obehaglig, nervös förnimmelse, som hon aldrig förr
känt det minsta till. Vet han af det? Ha de träffats? . . .
Den ena frågan dök upp efter den andra.

Efter skådespelet skulle Junot fara till Tuilerierna, dit
han blifvit kallad af Förste Konsuln. Damerna lofvade att
vänta på honom med té — trots det korta afståndet mellan

13. — Förste konsuln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free