- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
198

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade stått honom så nära, som hon stod; men blott att
jämföra sig med andra, väga hans kärlek till henne mot den,
han hade gifvit andra, kunde ge andra — det var redan
att sänka sig olidligt. Hon hade icke bedt om kunskap om
hans förtid — hvarför tvang man den så brutalt på henne?
Och med den alla dessa tankar, som hon förnedrade sig
med att tänka. Hon visste instinktivt, att infördes i
förhållandet mellan henne och den man, hon älskade, en tredje

— rivalen — drefs hon till att känna svartsjuka, då var
hon i och med detsamma förlorad, fallen; då skulle hon
ej mer kunna se sig själf som »drottningen», den
enastående, den oersättliga, den enda, utan som mätressen — en
af de många, efterträderskan, som själf var dömd att ha
efterträderskor. 1 fall den absoluta tilliten till hennes egen
makt och hans kärlek — till detta, som från början var
hörnstenen i deras förhållande: känslan hos dem bägge att
vara undantagsmänniskor och att stå i ett undantagsförhållande

— ifall den rubbades, så var det alltsammans förbi. Därför
värjde hon sig till det yttersta, därför ville hon stoppa sina
ögon och öron till, ty bon ville, hon måste ha sin
själf-säkra, öfvermodiga tro i fred; den hade efter handen blifvit
hennes religion och hennes hela väsens raison d’être. Utan
den var hon rotlös.

Hennes stolthet hjälpte henne att för dessa främmande
människor dölja den nervösa, etsande plåga, som i dessa
minuter, medan hon hörde deras ord, läste deras blickar
och snarare kände än tänkte sina egna tankar, sönderslet
henne. Hon reste sig långsamt upp och gick värdigt, blek
och stilla — ja, hon hade till och med sinnesnärvaro nog att
låtsa kväfva en gäspning — bort till andra ändan af rummet och
började förströdt leta mellan modejournalerna på bordet. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free