- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
201

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ändtligen kom då Edmée in i det henne anvisade
rummet, och med ens tog den pinsamma späninng, hon nu flera
timmar lefvat i, ut sin rätt. Hon vinkade till jungfrun, att
hon skulle gå, och, med händerna för ögonen, kastade hon
sig ned på sängen i ett våldsamt, krampaktigt gråtanfall.

Men det varade icke länge. Hon reste sig upp, badade
sina ögon och sitt ansikte, och småningom kände hon, hur
besinningen vände tillbaka. Hon tröstade sig med alla de
förnuftsgrunder, hon kunde få fatt i. Hon sade sig själf,
att han för sin äras skull icke helt och hållet kunde öfverge
den stackars kvinna, som han en gång tvungit att offra rykte
och framtid för hans skull, att han var nödsakad till att
personligen tala med henne, att han icke kunde öfverlämna
denna ömtåliga sak i främmande händer o. s. v. o. s. v.
Men alltid, vid hvar tanke, hon tänkte, tvang sig denna
fatala, nedsättande jämförelse på hennes medvetande. Hon,
som så stolt burit sin egendomliga särställning bland kvinnor;
hon, som i sina egna ögon — och väl därför också i hans

— så länge varit den enda: den jungfruliga, alltid nya
älskarinnan, den högättade, jämnbördiga bruden, som i
gudomligt öfvermod, stolt som en drottning, gått
samfundsordningen i förköp och tagit ut lifvets rätt — hon kände
sig plötsligt förnedrad, sänkt i smuts genom de
beröringspunkter, hvilka hon, genom att resonnera öfver hans
ställning till denna andra kvinna, ovillkorligt fann mellan sig och
henne.

»Jag är sjuk,» sade hon otåligt för sig själf. »Vore
jag sund och rask, som jag brukar vara, ägnade jag icke
denna händelse en tanke .. . Om hon blott varit så gammal
som Madame Bonaparte, hade jag blott sett dem tillsammans

— jag hade icke brytt mig om det.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free