- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
204

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När hon ändtligen — rätt sent — mellan markisen af
Caulaincourt och Louis de Châteauneuf, trädde in i
Tuile-riemas salonger, vände sig gästerna vid ljudet af hennes
namn. Som en drottning skred hon öfver golfvet, den
snö-hvita dräkten släpade efter henne, för första gången i sitt
lif bar hon diamanter — i håret, på halsen och på armarne.
När hon böjde sig till hälsning för Förste Konsuln och
Madame Bonaparte, sade den spanske ambassadören Azara,
till Preussens sändebud, markis Lucchesini:

»Hvem vågar säga, att Frankrikes adel är död?
Mademoiselle de La Feuillade ensam bär ju hela Versailles*
traditioner på sina unga skuldror.»

Förste Konsuln såg på henne. Med sin skarpa blick
upptäckte han strax, att där i hennes utseende var något
förändradt, att där föregått något med henne — men hvad ?
Han vände hufvudet och såg Louis de Châteauneuf vid
hennes sida. En skugga gled öfver hans ansikte.

Den aftonen var Edmée de La Feuillade strålande, hon
öfverträffade sig själf — hon var pikant, kokett och furstligt
värdig. Hon märkte, att både Bonaparte och Louis iakttogo
henne, och starkare, mera medvetet än någonsin kände hon
det eggande i att vara älskad af två män, tjusningen af en
öfverhängande fara och en trotsig tillfredsställelse af att
möta den.

Senare på aftonen talade hon länge med sin kusin.
Sällskapet, som kände till det projekterade giftermålet,
respekterade deras tête-à-tête och lät dem diskret vara i fred.

»Nå, det ser ju ut, som om det ändå skulle bli af,»
hviskade Talleyrand till den gamle Caulaincourt. »Jag trodde
en stund, att det kunde komma fnurror på tråden» — han
såg med en hastig, nästan omärklig blinkning bort till Förste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free