- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
208

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sekunder. I nästa ögonblick reste hon sig upp, blek, men
alldeles fattad.

»Jag befinner mig icke väl, Laurette . . . Det började,
som du minns, redan i går afton. Törs jag be dig göra
mig den tjänsten att uppsöka Monsieur de Caulaincourt och
säga honom, att jag helst vill hem. Det är också på tiden

— jag ser flera gå . . .»

Hon tilltrodde sig icke att gå öfver rummet, så
illamående kände hon sig, utan blef sittande i fönstersmygen,
medan Madame Junot förskräckt gick. Alla dessa människor,
som sorlade omkring henne — det förekom henne, som om
de allesammans gjorde henne något ondt; i vild ångest, i
en olidlig, brännande smärta, böjde hon sig fram, som för
att dölja sig för dem. Och hela tiden hade hon dock en
bestämd känsla af, att hon måste resa sig upp, samla sin
energi, skrika på hjälp, hålla fast den tid, som flydde —
men hon kunde icke, hon hade plötsligt blifvit så maktlös.

»Jag är sjuk,» tänkte hon midt i sin ångest plötsligt
klart. »Louis har visst rätt.»

1 detta ögonblick passerade Förste Konsuln åter förbi
henne. Hon reste sig upp, och — utan att tänka på
människorna omkring dem — grep hon blixtsnabbt hans hand.
Hennes ögon, nästan svarta under de ljusgnistrande
diamanterna på pannan, höjdes emot honom med ett uttryck så
egendomligt, ödmjukt, smärtsamt, att han stannade.

»Jag kommer,» mumlade hon sakta. »Jag vill komma.»

Han öppnade munnen som för att svara något, då i
detsamma Armand de Caulaincourt bestört kom emot dem.

»Min far låter hälsa er, Mademoiselle. Han är redan
färdig, han väntar er.»

Edmée höjde ännu en gång sin blick mot Förste Kon*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free