Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt rodnade hon. Han kom att säga
något ohjälpligt galet — något, som kunde
tydas på två sätt — och hon rodnade plötsligt.
Han också — han som hade så ojämförligt
mycket lättare för det än hon — dels »därför att
han skämdes för att han kommit till att säga en
dumhet men mest av sinnesrörelse och glädje.
Pygmalion kunde inte ha känt sig mera
hän-ryckt, när han märkte att Galathea verkligen
fick liv under hanis händer, än Erik St jer ne
kände sig över detta tecken till, att flickan
bredvid honom hade så pass begrepp om sin
egen kvinnlighet och de livets hemligheter,
som inte samtalisvis borde vidröras, att hon
kände sig förlägen och illa tiill mods, när hon
trodde sig skymta en grov tvetydighet i en
mans ord. Han fann genast det riktiga
uttrycket och rättade siig utan hast — hon svarade
lika lugnt och låtsade som om hon aldrig hört
misstaget.
Också detta var ovanligt och outsägligt
bedårande ... En simpel flicka hade fnisisat, andra
hade kanske — medvetet brydda eller överlägset
oberörda — hjälpt honom på traven... Hon
gjorde intetdera, men den flyktiga rodnaden
uppenbarade för honom i ett nu hennes
allmänmänsklighet och den slumrande kunskapen
på gott och ont hos den vita flickan, som gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
