Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde få intryck av, attniförstockfrämst
tänkte på fröken Veras egna intressen...
Dessutom fann ja,g, att det var n i, herr kyrkoherde,
som först borde uppsöka er brorsdotter, inte
h o n, isom — efter iden ställning hennes
föräldrar intogo till er släkt — borde komma till e r.
— Bevars — sade prästen ironiskt: om ni
äntligen vill göra det till en etikettfråga, så ser ni
ju, att jag — att vi båda — ha kommit hit för
att tala med flickan.
— Om ni vill anse det för blott och bart en
etikettfråga, sade Erik — så står det er ju
fritt...
Han hann inte avsluta meningen, förrän
försitudörren där ute hastigt öppnades och låstes
igen: de visste alla att det var Vera, som hade
skyndat sig hem i regnet.
Och där stod hon nu på tröskeln: »som en
tavla», sade den upprörda fru Gunhild
per-siffleramde, när hon efteråt relaterade besöket
för Kaja Clarfelt. Där istod hon i sin korta
svart-och vitrandiga kjol, en lätt mörk regnkrage över
skuldrorna och den lilla rödfodrade
kapuschongen som en ram omkring hårfästet och ansiktet.
Hon hade nästan knuffat upp dörren, därför
att hennes bägge händer voro upptagna av en
stor korg med svampar, som hon höll framför
sig, i det hon obeslutsamt blev stående kvar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
