Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
römmia Gunhild, tänkte hon — förvirrad och
skamsen över sin egen tafatthet.
Naturligtvis trodde Vera det — dummare
var hon inte — och hade något kunnat göra
farbroderns hustru mera förhatlig i hennes
ögon, så var det hennes vänskap med Kaja
Clarfelt, mot vilken hon genast instinktivt känt sig
fientligt stämd. Hon stod och teg. Vart ord
Kaja sade kom henne att mer och mer vackla
i sin föresats att efter Sisslas sista bestämda
uppmaningar äntligen uppsöka farbrodern. I
alla fall ville hon inte göra det nu — inte precis
nu i eftermiddag — inte förrän hon riktigt
visste, vad det var för något »obehagligt», som
hade hänt Erik. Hennes känsla, hela Kajas
sätt emot henne, alla människors brådstörtade
iver att få henne bort från Ängstorpet sade
henne, att detta — det obehagliga — måste
vara något, som stod i förbindelse med henne
själv och hans förhållande till henne. Men
naturligtvis föll det henne inte in att
försöka göra den där främmande damen några
frågor.
— Jag tror inte baronen är hemma just nu
— sade hon. Han sade i morse till moster —
fröken Andersson är min moster, tilläde hon
förklarande — att han nu i eftermiddag skulle
tala med en brunnsgrävare, som bor uppe i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
