Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske honom själv omedvetet — hade han längtat
efter att modern, åtminstone hon, skulle förstå
och gilla honom.
— Hälsa henne — sade Malin lite osäkert
efter att förgäves ha väntat på hans svar.
— Tack — sade han. Det skall jag.
Men han frågade aldrig sin mor, om hon inte
själv ville träffa Vera, innan hon for sin väg.
Han förde henne inte in till henne, och det
föll honom inte in, att Vera själv kanske satt
och väntade på det. Tvärt om inbillade han
sig, att ha/n genom att inte genast konfrontera
henne med modern, som var henne alldeles
okänd och som hon nyss tydligen hade velat
undvika, visade sig mest hänsynsfull mot den
älskade.
Några minuter efteråt, när Erik på sitt
ståtligt artiga sätt med all den yttre vördnad, han
sedan barndomen blivit uppfostrad att visa
henne, följde sin mor ut till vagnen, stod Vera
ensam i sitt fönster och tittade långt efter dem.
Hon såg honom breda pläden över moderns
fotter och knäppa igen fotsacken. Med ena foten på
vagnshjulet blev han stående ett par minuter
och pratade med henne, medan hon betänksamt
hörde på honom.
Vera följde dem hela tiden med ögonen, dessa
dunkla ögon, vilkas förnämsta oharm för Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
