Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över att träffa dem. Med lite gammaldags
kru-serlig artighet men med verklig beundran i röst
och blick, komplimenterade han Edith därför
att hon, trots den olidliga värmen — »tjugutre;
grader redan klockan elva, mitt herrskap I» —
såg så sval och fräsch ut. Och till hennes man
sade han i lägre ton med ärlig övertygelse,
liksom lyckönskande:
— När blondinerna äro vackra, så äro de
det! Varpå Henning skrattade och skämtsamt —
med häntydning på hans hustru — sade något
liknande om brunetter. Anne-Sophie hörde det
och kände sig bittert förödmjukad över... ja,
jämförelsen. En jämförelse som inte var
på sin plats, mellan en nära femtioårig kvinna
och en ungdom på några och tjugu år, och
naturligtvis inte borde komma i fråga.
Hon såg närmare på Edith: i första
ögonblicket hade hon nästan inte sett henne, bara
tänkt, bara känt, att hon nu stod mittemot
Hennings hustru. Nu först såg hon henne: rak,
välvuxen, inte lång, fint byggd och spädlemmad
men ändå ganska fyllig. Små fötter och vackra
händer, som hon just nu lyfte upp för att stryka
håret från pannan, som var bred och låg under det
tjocka, askblonda håret, vilket hon, trots modet,
bar högt uppstruket från pannan, men så löst och
luftigt ordnat, att hårmassorna liksom föllo isär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
