Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på, borde hon väl också kunna unna honom —
nu efter tjugu års förlopp I — en liknande
lycka, som hon själv ägde.
Den hederlige majoren, som av naturen inte
var någon särdeles klyftig iakttagare, men när
det gällde hans »lilla gumma» (ett epitet, som
ingen utom han skulle tänkt sig att tilldela den
smärta och rakryggade Anne-Sophie) alltid var
mycket sensibel, hade också känt sig en smula
nervös över hennes påfallande stela
välkomnande av Hennings fru, som Marianne redan
kallade för »du» och behandlade som bam i
huset. Han gick bort och ställde sig bredvid
Henning Waast och, i det han lite längtansfullt
sneglade från den välförsedda brickan bort till
dörren, i tanke att svåger Vilhelm snart skulle
visa sig — började han, med uppriktig
entusiasm, som liksom skulle råda bot på hustruns
köld, tala om Edith.
— Ända sedan hon trädde in i rummet, din
lilla fru, har varken jag eller unge Richter
kunnat taga ögonen ifrån henne: s å vacker och
söt och enkel... Han mötte Anne-Sophies blick
och slutade lite tvärt: Precis som en ros. En
ros i skogen I satte han ytterligare poetisk färg
på sitt uttryck.
— Eller en lilja, sade Henning leende —
tacksam för berömmet, som han visste vara ärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
