- Project Runeberg -  Det fatala giftermålet /
58

(1931) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

menat. Hon har inte alltid sådan färg som
just nu.

Edith hade verkligen fått lite högre färg, i
detsamma Vilhelm, åtföljd av Erland Seiszing,
kom in i rummet. I det denne blev presenterad,
sade hon livligt och till allas förvåning:

— Jag undrar, om herr von Seiszing ännu
känner igen mig?...

Han bugade sig och tog henne i hand: — Jo,
då. Naturligtvis. Jag är bara förvånad över, att
fru Waast ännu minns mig...

Skålen kunde äntligen drickas, och då Waast
klingade med Seiszing, sade han liksom
frågande: — Det är roligt, att min hustru här i
Skåne genast har haft turen träffa en gammal
bekant.

— Å, bekantskap — sade Erland — det törs
jag väl knappt kalla det. En enda gång för tre
år sedan, då jag var i Sverige, strax innan
jag reste ner till Tyskland, hade jag nöjet hälsa
på fru Waast och hennes far. Han vände sig
åter till Edith och frågade efter herr Eysten.

Jo, tack, pappa mådde så bra så... Herr von
Seiszing hade inte nyligen varit på Arildstorp?

Han skrattade utan att svara direkt: — Ända
från början måste jag undanbedja mig »von: et!
,,, Efter min mening har det alltid varit lite

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmfatala/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free