Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod lutad mot kakelugnen bredvid dem och då
och då också sade ett par ord. När Edith vände*
sig emot honom, blixtrade de små diamanterna
i hennes långa örhängen och Yvonne gav för
första gången akt på, hur uttrycket i hennes
ansikte förändrades, när hon slog upp ögonen
och såg på den, hon talade med. När faster
Anne-Sophie också kom fram till dem, ville Edith
resa sig ur soffan, men blev kvarhållen. Löjtnant
Richter satte sig i andra länstolen framför
bordet och liksom bortskymde Seiszing, som snart
efteråt lämnade sin plats och gick bort till de
äldre herrarna. Yvonne hade ingen annan att
tala med än Georg, som med ett glas vin och
en tallrik framför sig satt och njöt sina
för-friskningar vid det bortersta fönsterbordet. När
Yvonne närmade sig honom och lutade sig ut
genom det öppna fönstret, viskade han — så
sakta han kunde, förstås, men det var omöjligt
att låta bli att säga det:
— Han är mycket för gammal för henne.
— Ja — sade Yvonne allvarsamt och alldeles
högt. Det tydliga ljudet av hennes egen röst,
fastän hon nog begrep, att ingen kunde veta,
vad hon och Georg talade om, gjorde henne
plötsligt helt generad och det kändes som en
lättnad, när hennes mor gjorde tecken, att hon.
ville tala med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
