Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade gift sig med en så utomordentligt
präktig karl som Henning Waast: begåvad, intagande,
förmögen och inflytelserik. Ett gott parti —
intalade han sig själv — ett
eftersträvansvärt gott parti, som många säkerligen måste
avundas henne. Därtill en av hans egna och
familjens närmaste vänner — en karl, som man
kunde lita på. För ung? — naturligtvis var
hon ung, men långtifrån något barn, som inte
visste vad hon gjorde.
Men... Erland Seiszings svävande uttryck:
»Hon vädjar till en», det ljöd åter i hans öra,,
och bättre än någon annan förstod en far med
en vuxen dotter, vad dessa ord i en främmande
ung mans mun kunde innebära. Också han
hade sett och förstått, att djupt i Ediths blick
låg en osäker bön om överseende och beskydd.
Var det detta — den »kvinnlighet», han själv
nyss prisat hos henne, som först och främst
gjort intryck på Henning Waast och bestämt hans
val? — Han hoppades det — han ville helst
förklara deras förhållande på det sättet. Han
mindes Ediths ord till Marianne om Yvonne nu i
afton: »Och ett sådant hem!»... Hon kunde
inte veta, ingen kunde veta, vilket intryck detta
hade gjort på honom. Hans egen dotter, hans
äldsta dotter, utesluten från det hem, i vilket hans
andra barn — först och främst Yvonne — tryggt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
