Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckte han ett slags skälmskt flickaktigt
koketteri i hennes blick, som nu mötte hans. Han
skrattade och gav henne igen medaljongen.
— Det svarar jag naturligtvis inte på, sade
han.
Det banala intermezzot med den
underförstådda men tydliga komplimangen gjorde att
de åter kände sig på fast mark — åter inom
det »vanliga» sällskapslivets former. Det var inte
längre frågan om att söka framtvinga ett
förtroende, som omöjligt kunde givas.
Edith hängde åter kedjan om halsen och
fortfor att entusiastiskt tala om Yvonne.
— Jag mötte henne i går, när hon red förbi’
på vägen i solskenet, sade hon. Hon sitter så
väl till häst och när hon rider, liknar hon en
prinsessa.
— Jag har sett så få prinsessor, sade han
och skrattade retsamt. Inte var han dummare
än att han förstod, att hon genom denna
överdrivna beundran för Yvonne ville veta, vad
han — eller andra — tyckte om henne.
— Men det har j a g. Två stycken till och
med! Två tyska prinsessor, som hälsade på
drottning Sofia på Drottningholm. De sågo ut
som vanliga människor och den ena var ovanligt
tjock och fet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
