Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hurdan? sade han, men han hade redan
hört Yvonne med sin vanliga ogenerade
rättframhet tala om den nykomna, och visste, att
Edith hade rätt.
— Som om hon alltid ville hålla en tre steg
från livet, förklarade hon sig mycket tydligt.
— Yvonne är mycket bortskämd — och på
sitt vis är hon blyg.
Edith sade enkelt: — Jag önskar, att hon
kunde tycka om mig.
Han svarade bryskt oförsiktigt:
— Är det inte likgiltigt?
Hon såg förebrående på honom: — Inte när
j a g tycker om henne, sade hon.
— För min del — sade han onödigt
högdraget, försöker jag alltid låta bli att »tycka
om» folk.
Hon teg litet och sade — halvt trotsigt:
— Känns det inte lite fattigt?
— Jag vet inte det. Tvärtom. Man behåller
vad man har och känner sig fri och oberoende.
Han såg på henne. Och kunde inte låta bli att
åter påminna henne om deras första möte:
— Och jag minns e n, som en gång framför
allt önskade sig »frihet».
Det var inte bara taktlöst: efter de
häntyd-ningar han redan i början av samtalet kommit
med och i betraktande av att han talade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
