Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liv. Och av år fyrtioåtta, som jag på närmaste
håll var med om, har jag framför allt ett mycket
klart minne. Det var då Oskar I med drottningen
och hela hovet och halva svenska hären låg i
Malmö under danska kriget... Ja, det var en
underbar tid, och jag, som var ung och
intresserad och entusiastisk, jag följde noga med allt
som försiggick... På den tiden levde man
minsann med i stora världen och fick också se
en skymt av världshistorien — världshistoriens
musa, kan man gärna säga! Jag pratar ju inte
så mycket, min kära Edith, andra äro större
vältalare än jag, men jag är född iakttagare —
det kan jag gärna säga — och det jag en gång
har hört eller sett, det kommer jag ihåg. Jag
har alltid ögonen med mig och ibland har jag
också haft tur med mig... Det var m i g
Karl XV — kronprins var han då för resten —
»Kronkalle», som vi kallade honom! — det var
mig, han drog i rockärmen på Knutsalen, när
han sade: »Hur många rena, vita duvor tror du
här äro i salen utom våra små silverduvor?»...
Och så...
Yvonne var alltid en vaken och sympatisk
åhörarinna, farbror Unos bästa publik, men när
han kom till Kronkalle och silverduvorna —
inledningen till ett crescendo av de mondäna och
världshistoriska anekdoter, han ansåg för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
