Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historier och var lika intresserad av dem som
själva Yvonne — är det inte märkvärdigt hur
oskylda människor kunna likna varandra? Jag
har alltid haft blick för det, och när du kom
hit allra första gången, min snälla Edith,
anmärkte jag genast, att du, fastän du är så blond,
påminner en hel del om Yvonne...
— Om mig? sade Yvonne, förvånad och
halvt smickrad.
Edith skakade på huvudet.
— Det är nog bara de mörka ögonen, sade
hon, men Yvonnes är ju mycket större och...
Hon hade velat säga »vackrare» men tyckte det
lät som smicker, och hejdade sig.
Det var då Erland kom in — han hörde de
sista orden och tänkte på, att de, han och
Edith, den eftermiddagen på Oringtofta hade talat
om någonting liknande, när hon försökte pumpa
honom angående vad han tyckte om Yvonne.
Henning kom nu också in från andra
rummet. Han hälsade på Seiszing och sade gemytligt
till Wendelsköld:
— Håller du nu igen på att komplimentera
Yvonne med att hennes ögon påminna om min
Ediths?
Det var mera än onödigt att kalla henne
»min», men det gladde honom tydligen att få
säga det. Anne-Sophie kom fram i dörren bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
