- Project Runeberg -  Det fatala giftermålet /
117

(1931) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vilhelms röst borta från hans plats — nästan
med saknad.

— Det var inte meningen ... sade Edith blygt,
lite förvirrad. Jag har ju inga noter...

— Hon har där hemma, sade Henning stolt.
En annan gång ska ni riktigt höra henne sjunga
... gamla norska folkvisor och svenska också.

De tackade henne allihop — för musiken och
lör löftet om mera, framför allt kanske för
stämningen hon nyss vetat skapa.

Anne-Sophie bröt den. — Jag visste inte, att
Edith var så intresserad av musik, fastän nog
minns jag, att fru Eysten sjöng lite... Och hon
förflackade ännu mera stämningen, i det hon
tilläde:

— Det är så trevligt och underhållande, att
någon genast är villig att sätta sig till piajnot
utan att man först behöver tigga och be om det.

Edith skiftade färg på sitt hastiga sätt: hon
var mycket ömtålig, när det gällde modern och
kunde inte misstaga sig på Anne-Sophies
prote-gerande, nästan lite ringaktande ton. Ingen
annan kunde det heller och Yvonne sade genast
med plötslig värme:

— Jag önskar, jag kunde sjunga. Jag ska visa
dig boken om Tristan.

Erland, som ännu stod borta vid fönstret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmfatala/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free