Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en gång i framtiden kunde förefalla henne
ännu dyrbarare, föll henne aldrig in. Hon hade
aldrig varit »kär» i någon — och om hon än
kanske då och då flyktigt sett en man, som det
kanske (reflekterade hon) kunnat bli fråga
om att förälska sig i, så hade han nästan med
detsamma försvunnit från hennes horisont, utan
att hon närmare lärde känna varken sig själv
eller honom.
Naturligtvis var hon — djupt »kvinnlig» som
hon verkligen var, inte bara föreföll — nästan
från första stunden hon på Urfva återsåg Erland
Seiszing, tämligen medveten om, vilket intryck
hon gjorde på honom, men det oroade henne
inte — inte utom i det fallet, att andra
möjligen också kunde märka det. Hon visste mycket
väl, att hon var vacker — spegeln sade henne
det dagligen — och att hon med sitt blotta
yttre nog kunde sätta en mans fantasi i
brand... Det hade hänt mera än en gång —
och det hade intresserat henne — det hade
berett henne en viss glädje — hon hade ofta känt
sig tacksam, belåten, smickrad av att äga denna
egenskap men på samma gång hade hon
alltid känt sig rädd. Hennes mor hade mer än
en gång, i synnerhet när hon låg på sitt yttersta
— Edith var då femton år — så allvarligt
lidelsefullt och ängsligt varnat dottern för männen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
