Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter, nödvändigtvis för världen och för hustrun
måste dölja sin nya känsla för sitt eget barn.
Vilhelm såg något vitt ligga på golvet under
sybordet, och i den tanken att Edith tappat sin
näsduk, böjde han sig ned och tog upp det.
Nu såg han, att det var en liten skjorta —
mycket, mycket liten — och blev orörligt
sittande med den i handen.
Edith förstod, att hon i hastigheten kommit
att kasta sin sömnad utanför den bordet
tillhörande gröna sidenpåsen. Ett ögonblick blev
hon förvirrad, liksom lite förargad över sitt
slarv — men då hon mötte Vilhelms blick, en
sådan egendomligt rörd, ödmjukt frågande, halvt
bedjande blick, fattade hon sig.
— Ja, sade hon enkelt, mycket sakta, utan
någon som helst förklaring. Det lilla plagget,
som han ännu höll i handen och först, när han
hörde hennes röst, långsamt lade ifrån sig,
förklarade ju allting.
Han svarade henne inte, satt stilla som förut.
Efter en liten stund tilläde hon mera osäkert
och med ännu lägre röst:
— Jag är så glad över det...
— Mitt barn — mumlade Vilhelm. Han teg
igen, alltför upprörd att kunna få fram något
av de vanliga talesätt, lyckönskningar eller
liknande fraser, som vid sådana tillfällen ansågos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
