Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stinguerad. Håret hade tidigt grånat, men vid
kvällsljus och i stor toalett klädde det henne
och framhävde ännu starkare de alltjämt mycket
mörka, starkt tecknade ögonbrynen och de
praktfulla, stora ögonens glans. I kväll — tyckte
Henning — var hon till och med vackrare än
han i ungdomen mindes henne: någon
skönhet hade hon ju aldrig varit. Men ... men ...
ungdomen...
De båda gamla vännerna sade inte mycket
till varandra — vad skulle de säga? Till svar
på hans komplimanger, komplimenterade hon
Edith, middagen, rätterna och vinerna — hela
arrangemanget. Och så kom en gammal herre i
uniform fram till henne och frågade, om han
»hade äran att vara igenkänd»... Naturligtvis —
Anne-Sophie smålog välkomnande över sin stora
solfjäder och Henning drog sig genast bugande
tillbaka. Han gick bort till sin hustru, som
stillsamt satt och pratade med sin bordskavaljer
Vilhelm de Breteuil.
— Är du trött? sade han ömt och lade sin
hand på Ediths axel.
— Nej då — men farbror Vilhelm ville, att
vi skulle sätta oss... Jag vet inte, om det är
riktigt korrekt, att jag sitter, när så många av
damerna stå?
Henning skrattade och Yvonne, som stod i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
