Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligt det var för Marianne att försvara
Erland och i damernas ögon sätta honom på den
plats i samfundet, hon menade tillkomma honom.
— Äventyrlig — sade hon svävande. Han har
varit i Amerika...
— Ja — det har han ju, sade
borgmästarinnan ... Han låg en tid här vid universitetet utan
att ta examen, och jag hör, att han har
ingenting.
Allt detta var fullkomligt sant och Marianne
hade ingenting att svara på det.
På hemvägen skrattade hennes man åt henne
och sade, att det var sista gången han för sin
del ämnade fara in och gratulera Anne-Sophie.
— Jag undrar inte på, att du inte bryr dig
om det, sade Marianne buttert. Det var en
hemskt tråkig tillställning, och kaffe kan jag ju
alltid dricka hemma! Inte var det heller rätt
av Anne-Sophie att sitta och tala så... så
överlägset om Edith.
— Det har blivit hennes sätt att se ned på,
andra människor och försöka taga dem de haut
en bas, sade Vilhelm rätt bittert. Hon tror,
att hon själv gör sig mera gällande på det
viset.
— Inte bara det — sade Marianne tankfullt.
— Inte härvidlag. Det är för det att hon
inte kan tåla Hennings hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>