Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid fönstret med ryggen mot rummet. När
jungfrun visade sig, sade hon:
— Vill Ida vara snäll ta bort brickan, och...
och... Hon hade i sin nöd ämnat be flickan
säga till om Seiszings häst, men kände, att detta
var henne omöjligt: så ogästvänlig, så ohövlig
kunde hon inte vara. I stället frågade hon vad
klockan var.
*
— Fem — sade Ida och samlade ihop
kopparna på brickan. När hon gått, skrattade
Erland.
— Du är ett barn, sade han med en röst, vars
själva uttryck och klang gick henne så nära, att
hon bara vid dessa ord, som egentligen ingenting
innehöllo för andra, men som hon kunde
begripa, plötsligt gav efter för sin egen
sinnesrörelse och brast i gråt.
— Andra gången du gråter för min skull...
Han kom bort till bordet och hon satte bägge
händerna för ögonen, så olycklig och så
skamsen som hon aldrig i sitt liv hade känt sig.
— Edith... viskade han ömt och rörde lätt
vid hennes skuldra. Hon såg upp.
— När jag nu ber dig gå, sade hon... ber
dig, så menar jag det. Jag... du kan då själv
se, att jag inte kan, att jag inte orkar...
— När man håller så mycket av någon —
och det från första stund — som jag håller av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mmfatala/0168.html
