Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som förebrår varken honom eller Edith... De
äro unga... Men naturligtvis är det olämpligt —
för att inte använda ett strängare ord — att
han så ofta är där.
Yvonne hade böjt sig fram med armbågen mot
knät, och i skymningen, vid det osäkra
brasskenet, kunde hennes mor inte riktigt se
ansiktet, som var lutat mot handen.
— Jag får be Vilhelm tala med Erland, sade
Marianne osäkert och bekymrat.
— Låt bara bli, avbröt Anne-Sophie skarpt,
nästan befallande. Man skall aldrig göra affär
av sådant. Inte angår det oss. Det är ju heller
ingenting att fästa sig vid — mycket oskyldigt
kanske alltihop ...
— Men du säger?... försökte åter Marianne.
— Att ett barn kan se, att han beundrar
henne, preciserade Anne-Sophie mycket bestämt.
Naturligtvis säger jag det. Men inte är det något
ont idet? Hon är ju vacker — det tycka de
ju allihop. (Marianne visste, att med »allihop»
menade hon egentligen Vilhelm.) Och Erland
har ju känt henne, innan hon blev gift.
Till och med den oerfarna Yvonne som nu
lyssnade mera intensivt än hon någonsin förut
i sitt liv hade lyssnat till något, kunde höra,
att i dessa sista ord låg en dold men skärpt och
perfid anklagelse. Hon kände sig upprörd och
12. — Mailing, Det fatala giftermålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
