Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det smala ansiktet som liknar — och ögonen och
det höga, täta fräset...
— Kandidat Martell sade en gång, att Erland
Seiszing liknar ett porträtt av Van Dyck. Är det
sant?
Edith skakade på huvudet. — Jag har sett så
litet konst... Bara några böcker med gravyrer.
Hon teg ett ögonblick. Kanske vi allesammans
gå omkring och likna en eller annan vilt
främmande människa, som har levat för många
hundra år sedan. Hon skrattade: kommer du
ihåg, vad farbror Uno sade om grevinnan
Dan-ner och er Mari nere i brygghuset?
De skrattade bägge två och Yvonne sade helt
glatt och förtroligt:
— Han — Erland — lovade att komma och
hämta mig i kväll.
— När?... Edith reste sig hastigt upp och
hängde över kupan på den nyss inburna tända
lampan en mördröd tunn lampslöja, »som låg
tillreds» på bordet. Då är det nog bäst jag
genast så gott först som sist går in och kammar
om mig ...
— Ditt hår sitter mycket bra som det sitter.
Jag undrar, vem du liknar?...
— En gammal fru, sade Edith leende och
drog en ljus schal tätare omkring sig. Mitt hår
är ju i sig själv nästan grått...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
