Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte mindre än två gånger i förra veckan hade
sagt nej till Waast, som bjudit honom komma
och spela schack...
Det plågade honom att se Edith: kuddarna
omkring henne, schalen över axlarna, det lite
oordnade håret och den osäkra, halvt frågande
blicken på Henning, var gång hon tvekande tog
och spelade ut ett kort. All denna
»hyperkvinn-lighet», som han en gång känt sig så fängslad
utav — nu bara upprördes och irriterades han
därav och det gjorde honom liksom ont om
henne. Han kom ihåg den smärta unga flickan
bland de doftande röda rosorna på Valla — och
hennes leende och blick, när hon nu i somras —
bara för några månader sedan — återsåg och
kände igen honom. Han, som vanligen, i vilket
humör han annars kunde vara, alltid i sällskap
brukade visa sig pratsam och munter, var i
afton så mörk och förstämd, att Henning till
slut rent ut frågade honom, om det fattades
honom något. Han sade att han hade tandvärk.
Men Yvonne var i gott lynne. Hon »vann» —
och det tyckte hon alltid om. Var gång hon
räknade en »trick», riktigt jublade hon och
hennes barnsligt egoistiska förtjusning skapade i
det lilla sällskapet trots allt ett slags
feststämning, som ingen av de andra kunde störa.
Blott en gång mulnade hon till: det var då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
