Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade tala om den stora granen, som redan stod
i salen och som hon själv med hjälp av
jungfrurna skulle »klä». Och om alla presenter, hon
tänkt ut till folket på gården.
Nästa dag — själva julafton — var Vilhelm
de Breteuil inte frisk. Han hade på förmiddagen
varit ute en stund med sina pojkar i den skarpa
blåsten, genom vilken man måste »strida sig
fram». Efter middagen sade han, att han var
trött och ville vila sig ett par timmar inne på
kontoret — som de av gammal vana kallade
hans enskilda rum, där hans skrivbord hade
plats. Kaffe ville han inte ha — nej, tack,
Yvonne skulle inte sätta in koppen till honom...
Marianne, som först på allra sista tiden börjat
känna sig ängslig, när det fattades honom något,
följde honom in och ordnade kuddarna på den
långa soffan, där han brukade vila middag.
— Att du nuförtiden är så trött... sade hon
bekymrat och förde handen genom hans vackra,
alltför tidigt grånade hår. Du är då inte sjuk?
Han skakade på huvudet och behöll hennes
hand i sin. Ett ögonblick kände han sig frestad
att be henne sitta kvar bredvid sig, så att han
äntligen en gång riktigt kunde få »tala ut» med
henne — det som han så ofta, ofta tänkte på.
Detta hjärtlidande — visste han nog — vore
en rätt allvarlig historia, alldeles oberäkneligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
