Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligt att läsa vidare. Han hade skjutit boken
ifrån sig, skyllt på trötthet och ont i halsen, och
Marianne, som var ytterst intresserad, hade då
genast bemäktigat sig boken och läst kapitlet
färdigt.
När hon hade slutat, sade hon beundrande:
— Så levande han beskriver allting. Jag
undrar, om han har sett något liknande och
vem han har tänkt på...
— Kanske inte på någon särskild, sade
Vilhelm. Och då han såg, att Marianne alltjämt
hade lust att tala vidare om romanen, reste han
sig upp:
— Tycker du inte, vi hellre skulle läsa något,
som Yvonne kunde vara med om? De där ryska
romanerna, som äro så digra, kan man ju alltid
läsa för sig själv...
Han kom ihåg det nu, hela scenen: Marianne
med boken under lampan, djupt intresserad av
den tragiskt dramatiska episoden, så mästerligt
»realistiskt» framställd. Medan han hörde på
henne, hur hade det varit möjligt för honom
att inte hela tiden minnas en annan liknande
händelse, som försiggått i Stockholm för mera
än tjugufem år sedan? Situationen hade på sätt
och vis i och för sig varit nästan analog i hela
sitt förlopp men långtifrån så »dramatisk» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
