Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkt pålitliga examinerade sköterskor...
Förrän bortåt hösten kan det naturligtvis inte bli
av, men det roar henne att tänka på och hon,
är outtröttlig med sina kartor och Baedeker...
— Folk äro så olika, sade Anne-Sophie
kyligt (hon hade aldrig varit längre utrikes
än i Köpenhamn). Förr i världen tänkte nog
ingen på — under sådana förhållanden — att
resa hemifrån för sitt nöjes skull...
Hennes ton och hela sätt att säga de i sig
själv föga sympatiska orden gjorde Henning
mera förstämd än han nästan för sig själv
ville medgiva. Under hela hans i grund och
botten ensamma, om än verksamma, muntra
och ofta rätt brokiga liv hade ingen — det
visste han med osviklig säkerhet — någonsin
personligen brytt sig så mycket om honom som
Anne-Sophie de Breteuil. Det fanns en tid, då
han — om han blott själv kunnat besluta sig
att fria till henne — när som helst hade
kunnat få hennes jaord, och till och med, när hon
i ett slags desperation över att se honom
föredraga den unga Marianne Lystrup par dépit,
som det heter, gift sig med Uno Wendelsköld,
var det ingen hemlighet för honom, att han
alltjämt behållit första platsen i hennes hjärta.
I utbyte hade han tacksamt givit henne sin
vänskap, sin beundran, ofta — men långtifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
