Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trofasta tillgivenhet han alltid litat och varpå
han nu såg sig besviken. Och i sin irritation —
han, som annars var både taktfull och
finkänsligt försiktig 1 — visste han intet bättre än
att över hövan prisa Edith.
Hur på en gång festligt stilfullt och graciöst
stillsamt hon förstått representera under
jul-firandet ... Hur allt husets folk med gamla
faster i spetsen och alla hans underhavande på
Oringtofta redan sågo upp till henne... och så
vidare och så vidare.
Han blev inte lyrisk — det låg inte för
honom och om han än överdrev lite grand,
märkte han det inte ens själv. Inte heller
berörde han med ett ord sin egen känsla för
sin hustru, men hans verkliga beundran och
stora ömhet för henne framlyste dock ur allt
vad han sade. Anne-Sophie, som kände honom
så väl, hade aldrig hört hans ton ha en
innerligare klang. Och efter hand värmdes han själv
till den grad av det kära ämnet, att han nästan
helt och hållet glömde sin animositet mot den
gamla vännen blott för nöjet att åter på tu
man hand få sitta och prata med henne om
det, som närmast låg honom om hjärtat.
Allteftersom den tidiga vinterskymningen föll över
det hemtrevliga, varma och välbonade rummet,
i vilket hans egna drivhusblommor stodo och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
