Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne-Sophie sade inte mycket, men hon
hörde på — det hade alltid varit hennes starka
sida, att höra andra tala, det förstod hon. Då
hon satt med ryggen mot dagern och till på
köpet var sysselsatt med ett handarbete, kunde
Henning inte se hennes ansikte, men när hon,
då han upptäckte att det blivit så sent, att
han måste gå, räckte honom handen till avsked,
såg han, att hon bet sig i läppen, och tyckte
till och med, att han såg spår av tårar i de
ovanligt glänsande ögonen. Han hade inte så
lätt för att bli rörd, men... gamla trofasta
Anne-Sophie I... nog hade hon varit ett bättre
öde värd...
Unge Georg kom hem i detsamma och efter att
ha hälsat på farbror Henning följde han honom
ner på gatan, där vagnen redan väntade. När
han kom upp igen, satt hans mor tankfull vid
fönstret, där det stod en liten genombruten
silverkorg med de visitkort och andra
julhälsningar, som familjen fått i anledning av helgen.
Hon letade fram ett litet öppet kuvert, vari
lågo två visitkort från Erland Seiszing. På själva
korten fanns inte ett skrivet ord men utanpå
kuvertet, som troligen expedierats av
gårdskon-toret på den egendom, där han var gäst, fanns
mycket ordentligt avsändaradressen i tydlig
stämpel. Hon läste den och satt och tummade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
