Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hädanefter måste du alltså finna dig i, att en
karl handskas med hästarna, tills de äro tama
nog för nådig fröken.
Efter denna kraftiga straffpredikan såg
Erland — för första gången under hela den tid
han varit på Urfva — Yvonne sitta och hänga
med huvudet, utan att göra ens det svagaste
försök att försvara sig, och det uppriktigt gladde
honom, att hon såg så ångerköpt och eländig ut.
Det gjorde hon nog, men ändå tänkte hon inte
så mycket på vad han hade sagt — fastän det
nog på sitt vis gjorde intryck på henne —
som på den dolda armen, vilken hennes fantasi
förespeglade henne i ett så förfärligt tillstånd,
att den inte kunde komma ovanför täcket.
Utan att svara på hans ord, sade hon
lågmält, mycket allvarsamt och sakligt:
— Där äro sju eller åtta små ben i handleden.
Alla äro väl inte itu?
— Ett vore alldeles nog, sade Erland, utan
att vidare inlåta sig på hennes anatomiska
funderingar. Men när jag bad din far skicka
dig hit — han behandlade henne alltjämt som
en liten stygg flicka — så var det inte för m i n
skull utan därför att jag hade något särskilt
att tala med dig om.
— Med mig? Det var något i hans ton, som
liksom gjorde henne ängslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
