Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idén med brevet hade hon fått, när hon strax
efter Hennings välmenta julvisit, som i så hög
grad irriterat och förödmjukat henne,
tillfälligtvis fått syn på Erland Seiszings kort med
den påstämplade tyska adressen. Genom honom,
endast genom honom — tänkte hon genast —
kunde hon, utan att själv behöva synas i saken
låta Edith veta något, som det sannerligen vore
hög tid, hon finge klart för sig, om inte hennes
mans okritiska beundran skulle göra både
honom och henne komplett löjliga. Om Edith en
gång visste vem hon vore och hur föga rättighet
hon hade att visa sig vid sidan av fru
Marianne de Breteuil och hennes dotter, så kanske
hon själv kunde förstå att taga sina mått
och steg för att förhindra, att den barnsligt
förblindade och bedragne mannen placerade
henne på ett slags piedestal, där hon rakt inte
i något avseende passade och aldrig i längden
vore i stånd att hålla sig uppe. Man pratade
redan om henne, men började man nu också
att säga... säga till exempel »ja, kan man
vänta sig annat uppförande av en dotter till
Blanche Eysten, som...» Ingen behövde
förstås veta, vem hennes far varit — bara, att
gubben Eysten hade det i alla fall aldrig varit...
Ja, så vore det väl slut med hennes
självförtroende — och därmed också på den smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
