Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den eftermiddag hon satte sig att skriva
— dagen efter sin egen stora supé, då hon
visste, hon skulle få vara i fred — var hon
fullt och fast övertygad om, att hon handlade
både klokt och rätt och i allas deras intresse.
Också i Erlands eget, som ju också — och
detta antyddes fint — vore implicerad i det
myckna skvaller, som (orättvist och överdrivet,
naturligtvis!) börjat utkolporteras i trakten, ända
sedan den unga, vackra frun kommit till
Oringtofta. Hon kunde skriva, och när hon själv
läste igenom brevet, tyckte hon det tog sig
mycket bra ut — vänligt och förståndigt. Utan
att onödigtvis kasta sten på stackars Blanche,
berättade hon utförligt om Ediths börd och
vilken sorg det varit för hennes bror, att, då
hans barn upptogs i Eystenska släkten, aldrig
ha kunnat komma i beröring med henne och
till slut alldeles ha förlorat henne ur sikte. Nu
hade ödet och så vidare, och så vidare.
»Enkelt och förtroligt» berättade hon Erland
allting, »i hopp om att han lättare än någon
annan» skulle kunna klargöra för Edith, hur
viktigt det vore för henne själv, hennes man
och familjen på Urfva, att hon i sitt uppförande
iakttoge mera försiktighet än hon hittills i sin
förtroendefulla oerfarenhet ansett nödigt...
Anne-Sophie fick aldrig något svar på sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
